fredag 26 december 2014
TRISTAN UND ISOLDE, GÖTEBORG 2013
Tristan: Lars Cleveman
Kung Marke: Mats Almgren
Isolde: Annalena Persson
Kurwenal: James Johnson
Brangäne: Katarina Karnéus
En herde: Iwar Bergkwist
Melot: Marco Stella
En styrman: Jonas Landström
En ung sjöman (inspelat): Tomas Lind
Dirigent: Stefan Lano
GöteborgsOperans Orkester - GöteborgsOperans Kör
Regi: Wilhelm Carlsson
Scenografi: Peter Lundquist
Kostymdesign: Ann-Mari Anttila
Ljusdesign: Torkel Blomkvist
RESENCIONER:
Bo Löfvendal: Intensiv kärleksdöd på Göteborgsoperan (SvD)
Thorvald Pellby Petterson: Göteborgsoperans uppsättninga av Tristan och Isolde (SvR)
Mogens H Andersson: Premiär på Tristan och Isolde – GöteborgsOperans inledning av 200-års jubileet av Richard Wagners födelse (Kulturbloggen)
Lennart Bromander: Spektakulärt vacker Tristan och Isolde (AB)
Magnus Haglund:Tristan & Isolde av Richard Wagner (GP)
200-årsjubileet av Richard Wagners födelse firas på GöteborgsOperan med en föreställning av Tristan und Isolde ett arrangemang av Wagner-sällskapet i Göteborg 9 mars 2013
TRISTAN UND ISOLDE, GÖTEBORG 2003
Göteborgs opera
Dirigent: Patrik Ringborg
Tristan: Thomas Sunnegårdh
Isolde: Kirsi Tiihonen; Nadine Secunde 13, 23/4
Kung Marke: Magnus Baldvinson; Mats Almgren 23, 26/4, 2, 9, 18, 25/5
Brangäne: Irma Mellergaard
Kurwenal: Mats Persson
Melot: Harald Tjelle
En herde: Ingemar Andersson
En styrman: Jonas Landström
Director: Philipp Himmelmann
Set design: Herman Feuchter
Costumes: Petra Bongard
Lighting: Davy Cunningham
Marcus Boldemann: Ung veteran gör Wagner (DN)
Tristan: Thomas Sunnegårdh
Isolde: Kirsi Tiihonen; Nadine Secunde 13, 23/4
Kung Marke: Magnus Baldvinson; Mats Almgren 23, 26/4, 2, 9, 18, 25/5
Brangäne: Irma Mellergaard
Kurwenal: Mats Persson
Melot: Harald Tjelle
En herde: Ingemar Andersson
En styrman: Jonas Landström
Director: Philipp Himmelmann
Set design: Herman Feuchter
Costumes: Petra Bongard
Lighting: Davy Cunningham
Recensioner:
Tony Lundman: Wagner förd till nollpunkten (SvD)Marcus Boldemann: Ung veteran gör Wagner (DN)
tisdag 23 december 2014
LOHENGRIN STOCKHOLM 2012
Lohengrin. Stockholms kungliga opera
DIRIGENT Alan Gilbert
KUNG HENRIK Lennart Forsén
LOHENGRIN Michael Weinius
ELSA Emma Vetter
TELRAMUND Johan Edholm
ORTRUD Lena Nordin Agneta Lundgren
HÄRROPAREN Gunnar Lundberg
SCENGRAFI OCH KOSTYM: Conor Murphy.
LJUS: Fabrice Kebour.
REGI: Stephen Langridge
Kungliga Hovkapellet
Kungliga Operans Kör
RESENTIONER:
KUNG HENRIK Lennart Forsén
LOHENGRIN Michael Weinius
ELSA Emma Vetter
TELRAMUND Johan Edholm
ORTRUD Lena Nordin Agneta Lundgren
HÄRROPAREN Gunnar Lundberg
SCENGRAFI OCH KOSTYM: Conor Murphy.
LJUS: Fabrice Kebour.
REGI: Stephen Langridge
Kungliga Hovkapellet
Kungliga Operans Kör
RESENTIONER:
Bo Löfvendahl: Svårbegriplig surrealism (SvD)
Horace Engdahl: Aldrig är Wagner närmare himlen än i ”Lohengrin” (DN)
Mogens H. Andersson: En fantastisk succéföreställning (Kulturbloggen)
Rosmari Södergren: Lohengrin – fascinerade uppsättning som kan tolkas på många sätt (Teatermagasinet)
måndag 22 december 2014
MICHAEL WEINIUS, tenor
Michael WeiniusBiografi
Intervjuer
Dan Hansson/Bo Löfvendal: Tenor som vill beröra (Svd)
Sören Trandberg: Michael Weinius (Tidskriften Opera)
Resencioner
Priser och stipendier
2006 – Birgit Nilsson-stipendiet
2009 – Operapriset av Tidskriften OPERA.
2009 – Svenska Dagbladets operapris
2012 – Jussi Björlingstipendiet
2013 – Lunds Studentsångförenings solistpris.
Diskografi
Opera Premier
House of Opera
Andra länkar
Lohengrin Stockholm 2013
Parsifal Stockholm 2013
Tristan och Isolde, Stockholm 2015
fredag 12 december 2014
PARSIFAL MALMÖ 2012
MALMÖ OPERA
Parsifal: Thomas Mohr
Kundry: Susanne Resmark
Gurnemanz: Reinhardt Hagen
Amfortas: Anders Larsson
Klingsor: Lars Arvidson
Titurel: Otto Maidi
Dirigent: Leif Segerstam
Malmö Operaorkester och Kör
Regi: Stefan Johansson
Scengrafi: Jan Lundberg
Kostym: Camilla Thulin
RESENCIONER:
Sekularisering håller Parsifal på distans
Malmöoperan ger Parsifal oväntat lyft
Parsifal på Malmöoperan
Världsberömt sömnpiller blir bitvis magi
Audio/Video (KnaMusic)
Förspel till Akt I
Mellanspel Akt I
Slutet av operan
Fullständig opera
söndag 7 december 2014
PARSIFAL STOCKHOLM 2013
PARSIFAL STOCKHOLM 2013 - Patrik Ringborg
Amfortas: Ola EliassonTiturel: Michael Schmidberger
Gurnemanz: Christof Fischesser
Parsifal: Michael Weinius
Klingsor: Martin Winkler
Kundry: Katarina Dalayman
Dirigent: Patrik Rinborg
Kungliga Operans Orkester och Kör
Regi: Christof Lov
Scenografi: Dirk Becker
Kostym och mask: Barbara Drosihn
Ljus: Olaf Winter
Dramaturg: Thomas Jonigk
Katarina Dalaymans och Michael Weinius röster klingar så att det känns nerför hela ryggraden. Deras laddade kammarspel som kärleksparet i Wagners "Parsifal" är suveränt, konstaterar DN:s Martin Nyström (DN).
lördag 6 december 2014
IRENE THÉORIN FÅR CAMPOAMORPRISET
Irene Théorin får Campoamorpriset för sin uppförande i operan Die Walküre i Barcelonas Operahus.
Källor:
Operasångerskan blev bäst i Spanien (Sverigesradio)
Världssopran från Broaryd hyllad i Spanien (Värnamo Nyheter)
Bayreuther Festspiele
Diskografi:
Der Ring des Nibelungen (Wagneropera.net)
Tristan und Isolde (Wagneropera.net)
Operaclass.com
DOKTOR GLAS, 28 AUGUSTI
Doktor Glas, 28 augusti.- Hjälmar Söderberg.
Jag sade ingenting, och det blev tyst. Kyparen serverade champagnen med en tempeltjänares allvar. Musiken började förspelet till Lohengrin. Den gångna dagens skyar hade drivit undan och lagrat sig i rosiga strimmor vid horisonten, men däruppe hade rymden blånat till ett djupt oändligt blått, blått som denna underbara blå musik. Jag lyssnade till den och glömde mig själv. Den sista tidens tankar och grubbel och den handling som den mynnat ut i tycktes mig flyta långt bort i det blå som något redan borta och redan overkligt, något avsöndrat och frånskilt som aldrig skulle bekymra mig mer. Jag kände att jag aldrig skulle komma att vilja eller kunna göra något sådant mer. Var det alltså en villfarelse? Jag hade ju dock handlat efter bästa förstånd. Jag hade vägt och prövat, för och mot. Jag hade gått till botten med saken. Var det en villfarelse? Det fick vara detsamma. I orkestern bröt just nu det hemlighetsfulla ledmotivet igenom: "Du skall icke fråga!" Och jag tyckte mig i denna mystiska tonserie och dessa fyra ord läsa en plötslig uppenbarelse av en urgammal och hemlig visdom. "Du skall icke fråga!" Icke gå till botten med tingen: då går du själv till botten. Icke söka efter sanningen: du finner den icke och förlorar dig själv. "Du skall icke fråga!" Den sanningsmängd, som är dig tjänlig, får du till skänks; den är blandad med villfarelse och lögn, men det är för din hälsas skull, oblandad skulle den bränna dina inälvor. Försök inte att rensa bort lögnen ur din själ, det följer så mycket med som du inte har tänkt på, du tappar bort dig själv och allt som är dig kärt. "Du skall icke fråga!"
- När man vill ha anslag till operan av riksdagen, sade Markel, måste man plugga i den att musiken har ett "förädlande in flytande". Jag skrev själv något liknande nonsens i en ledare häromåret. Det är för resten ett slags sanning, fast uttryckt i en för våra lagstiftare fattbar översättning. På originalspråket skulle det heta: musiken eggar och styrker; den stegrar och bekräftar. Den bekräftar den fromme i hans menlöshet, krigaren i hans mod, den utsvävande i hans laster. Biskop Ambrosius förbjöd kromatiska gångar i kyrkomusiken, emedan de efter hans personliga erfarenhet väckte olyska föreställningar. På 1730-talet fanns det en pastor i Halle, som i Händels musik såg en tydlig bekräftelse på augsburgiska bekännelsen. Jag har boken. Och en god wagnerian bygger upp en hel livsåskådning på ett motiv ur Parsifal.
http://runeberg.org/drglas/0828.html
Jag sade ingenting, och det blev tyst. Kyparen serverade champagnen med en tempeltjänares allvar. Musiken började förspelet till Lohengrin. Den gångna dagens skyar hade drivit undan och lagrat sig i rosiga strimmor vid horisonten, men däruppe hade rymden blånat till ett djupt oändligt blått, blått som denna underbara blå musik. Jag lyssnade till den och glömde mig själv. Den sista tidens tankar och grubbel och den handling som den mynnat ut i tycktes mig flyta långt bort i det blå som något redan borta och redan overkligt, något avsöndrat och frånskilt som aldrig skulle bekymra mig mer. Jag kände att jag aldrig skulle komma att vilja eller kunna göra något sådant mer. Var det alltså en villfarelse? Jag hade ju dock handlat efter bästa förstånd. Jag hade vägt och prövat, för och mot. Jag hade gått till botten med saken. Var det en villfarelse? Det fick vara detsamma. I orkestern bröt just nu det hemlighetsfulla ledmotivet igenom: "Du skall icke fråga!" Och jag tyckte mig i denna mystiska tonserie och dessa fyra ord läsa en plötslig uppenbarelse av en urgammal och hemlig visdom. "Du skall icke fråga!" Icke gå till botten med tingen: då går du själv till botten. Icke söka efter sanningen: du finner den icke och förlorar dig själv. "Du skall icke fråga!" Den sanningsmängd, som är dig tjänlig, får du till skänks; den är blandad med villfarelse och lögn, men det är för din hälsas skull, oblandad skulle den bränna dina inälvor. Försök inte att rensa bort lögnen ur din själ, det följer så mycket med som du inte har tänkt på, du tappar bort dig själv och allt som är dig kärt. "Du skall icke fråga!"
- När man vill ha anslag till operan av riksdagen, sade Markel, måste man plugga i den att musiken har ett "förädlande in flytande". Jag skrev själv något liknande nonsens i en ledare häromåret. Det är för resten ett slags sanning, fast uttryckt i en för våra lagstiftare fattbar översättning. På originalspråket skulle det heta: musiken eggar och styrker; den stegrar och bekräftar. Den bekräftar den fromme i hans menlöshet, krigaren i hans mod, den utsvävande i hans laster. Biskop Ambrosius förbjöd kromatiska gångar i kyrkomusiken, emedan de efter hans personliga erfarenhet väckte olyska föreställningar. På 1730-talet fanns det en pastor i Halle, som i Händels musik såg en tydlig bekräftelse på augsburgiska bekännelsen. Jag har boken. Och en god wagnerian bygger upp en hel livsåskådning på ett motiv ur Parsifal.
http://runeberg.org/drglas/0828.html
Detta är en Alberich som illustrerar Hjalmar Söderbergs ord i Doktor Glas: ”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad.”