söndag 13 december 2015

TENOREN SVEN-OLOF ELIASSON ÄR DÖD (1933-2015)



Recensioner


Kultur & Nöje: Tenoren Sven-Olof Eliasson död (DN)

Kultur: Tenoren Sven-Olof Eliasson död (Corren.se)

Andra länkar

Gottfried von Strassburg: Sven-Olof Eliasson (1933-2015), tenor (Wagner i Sverige)

Gottfried von Strassburg: Die Meistersinger von Nürnberg, Stockholm, 1977 (Wagner i Sverige)




lördag 12 december 2015

PETER MATTEI, baryton




Repertoar 

Wolfram von Eschenbach (Tannhäuser)
Amfortas (Parsifal)


Martin Öhmans stipendium (1990) - 2000/01 – "Operapriset" av Tidskriften OPERA (2000-2001)  – Svenska Dagbladets operapris (2001) – Hovsångare (2004) – Kungliga Musikaliska Akademiens Interpretpris (2007) – Lunds Studentsångförenings solistpris (2007) – Ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien (2010) – Litteris et Artibus (2011) – Hedersdoktor vid Luleå tekniska universitet (2014)




Recensioner

Mogens H Andersson: Tannhäuser från Metropolitan Opera (Operalogg)

En annan som också tillhör den absoluta världsklassen i sitt fack är vår egen Peter Mattei som tillsammans med harpisten gjorde Sången till aftonstjärnan till en av föreställningens höjdpunkter, men slutduetten med Tannhäuser räknas också till en av föreställningens absoluta höjdpunkter.


The performance truly came alive in Act III. As much as one admires Mr Botha’s title role in its beauty and stamina, the best singing of the evening came from Peter Mattei, singing Wolfram. Mr Mattei commanded the stage every time he opened his mouth in Act I's valley scene and in the Act II song contest scene; in the latter he sang two distinct arias. He had two more arias to sing in Act III, the first brief one to describe Elisabeth’s plight, and the second, the famous “O, du mein holder Abendstern”.  Throughout, Mr Mattei’s singing was understated, accurate, and full of insight. His solid technique kept Wolfram’s lines smooth and even – no mean feat. The scene with Tannhäuser and Wolfram towards the end of Act III featured these two remarkable artists at their best, bringing the evening to a rousing end.

Anthony Tommasini: James Levine conducts Tannhäuser at the Met (NyT)

And this production includes the great Swedish baritone Peter Mattei as Wolfram, the knight who also loves Elisabeth. He is ready to step aside for Tannhäuser, until it becomes clear that his rival has corrupted his soul consorting with Venus. Mr. Mattei, overwhelming as Amfortas in the Met’s new production of “Parsifal” in 2013, is comparably compelling as the noble Wolfram. His voice had both unforced power and mellow beauty. I can’t imagine hearing a more elegant account of the “Song to the Evening Star.”


Den svenske barytonen Peter Mattei prisas för sin debut som Amfortas, ”en fantastisk röst” skriver New York Times och Associated Press (AP) lyfter fram hans monologer i den första och den sista akten som kvällens musikaliska och dramatiska höjdpunkter.


(...) and the baritone Peter Mattei as Amfortas, in terrific voice, dares to bring out the rashness and inner desires of this stricken leader.

Marion Lignana Rosenberg: The Met unfolds a spare, darkly human and deeply moving “Parsifal” (The Classical Review)

Mattei gives a physical performance so anguished that it is painful to watch, his limbs stiff and his arms quivering as he raises the Grail in Act I, and his face wild with suffering as he jumps into Titurel’s grave in the final scene. Mattei, too, utters every word he sings with the power and emotion of a great actor and somehow manages to send forth howling cries of pain without ever torturing his mellow and patrician lyric baritone.

Joe Horowitz: Unanswered Question (Artsjournal)

Gatti’s deliberation registers a detailed investment in text and incident that constitutes both an invitation and challenge to his singers. They are up to it. The revelation is the tragic stature of Peter Mattei’s Amfortas. This character, so obviously the opera’s “Tristan” with his deliriums of pain and longing for death, typically lacks anything like Tristan’s nobility: we only encounter him at the destitute tail end of his life’s journey. Mattei enters not in the usual litter, but leaning heavily on a pair of knights, dragging his feet, contorting his face and body, a picture of unendurable physical pain. His act one monologue, reshaped by Gatti, becomes intimately narrative rather than exclamatory. When he elevates the Grail cup it quakes with the palsy and shudder of his infirmity. Then, unassisted, he raises himself and staggers off, momentarily uplifted by the residual idealism of his youth, when in seeking to defeat the renegade Klingsor he instead relinquished the Grail knights’ Holy Spear. On his heaving, spastic shoulders, Mattei’s exiting Amfortas bears his entire story and fate.


Wolfram von Eschenbach (Tannhäuser)





Amfortas (Parsifal)





lördag 5 december 2015

söndag 15 november 2015

FYRA SVENSKA "MORGEN ICH LEUCHTE IN ROSIGEM SCHEIN"










MÄSTERSÅNGAREN FRÅN VÄSTERÅS: SET SVANHOLM






Set Svanholm är idag ihågkommen som en av våra främsta Wagnersångare och en dynamisk operachef. Det som många inte känner till är att han var en av de svenska sångare som var flitigast representerad i Tredje Riket. 

Han firade triumfer på de tyska operascenerna men medverkade också i propagandaevenemang för nationalsocialisterna. 

Musikforskaren Daniele Godors och historikern Marie-Louise Rodéns biografi bygger på omfattande forskning i Sverige och Tyskland.


söndag 8 november 2015

DAS RHEINGOLD, KARLSTAD, april 2011



Medverkande:

Freia: Anne Bolstad
Alberich: Marcus Jupither
Wellgunde: Anneli Lindfors
Flosshilde: Jeanette Goldstein


Dirigent: Henrik Schaefer



Regiassistent: Dan Turdén

Scenografi: Peter Lundquist

Kostymdesign: Ann-Mari Antilla

Ljusdesign: Torkel Blomkvist

Mask & peruk: Ulrika Nilsson

Studienleiter & kormästare: Martin Andersson

Rörelseinstruktion: Håkan Mayer

Repetitör: Mikael Kjellgren

Producent: Camilla Nordström


Recensioner:


Detta är en Alberich som illustrerar Hjalmar Söderbergs ord i Doktor Glas: ”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad.”

Mogens H. Andersson: En jättesuccé på Wermland Opera i Karlstad (Kulturbloggen)




Carl Håkan Larsén: En liten ring (Syd Svenskan)




fredag 16 oktober 2015

lördag 10 oktober 2015

SET SVANHOLM, tenor (1904-1964)



Vasterås (1904)
Saltsjö-Duvnäs (1964)


Hovsångare 1946, Innehavare av det med anledning av Hans Majestät Konung Gustaf V:s 90-årsdag instiftade minnestecknet, Ledamot av Kungl Musikaliska Akademien 1953, Litteris et artibus 1957, Riddare av Nordstjärneorden, Riddare av Vasaorden, Officer av Ungerska Kronans orden.





RECENSIONER

Stefan Johansson: Parsifal i Malmö (Kultur)
Robert Benson: Set Svanholm sings Wagner (Classical cd review)
Edmund St. Austell: Set Svanholm: The many sides of a great musician (Great Opera Singers)
Robert Levine: Furtwängler’s ’50 Scala Ring – Remastered (Classics Today)
Henry Fogel: Furtwängler's 1950 Ring Cycle Part 3: Siegfried (Pristine Classical-Fanfare)
Geoffrey Riggs: Tristan und Isolde (Fireangel)
Opera Cast: Partial overview of a few Tristans (Geoffrey Riggs)


BÖCKER

Marie-Louise Rodén: Mästersångaren från Västerås : Set Svanholm (Atlantis)


Rienzi


Tannhäuser




Lohengrin




Loge (Rhenguldet)


Siegmund (Valkyrian)






Siegfried (Siegfried)







Siegfried (Ragnarrök)





Tristan (Tristan och Isolde)


Walther von Stolzing (Mästersångarna i Nürnberg)