RECENSIONER:
ANDRA LÄNKAR:
AUDIO/VIDEO:
Visar inlägg med etikett Lohengrin. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Lohengrin. Visa alla inlägg
söndag 12 februari 2017
fredag 29 juli 2016
DANIEL FRANK, tenor
Uppsala kommuns kulturstipendium 2010
Folkoperans vänners soliststipendium 2010
Birgit Nilsson stipendiet 2012
Den Nordiska Första S:t Johannislogen Jubelfond 2012
Operavännernas Brodin stipendium 2013
Operans solisters Set Svanholm stipendium 2014
Tidskriften OPERAs Operapris 2014
Repertoar
Nuvarande: Tannhäuser, Lohengrin
2016-2017: Siegfried, Götterdämmerung
Bo Löfvendahl: Daniel Frank imponerar i ”Tannhäuser” (SvD)
Lohengrin
Tannhäuser
söndag 23 augusti 2015
LOHENGRIN, STOCKHOLM 1966
Kung Henrik Bengt Rundgren
Lohengrin Nicolai Gedda
Elsa Aase Nordmo-Lövberg
Telramund Rolf Jupither
Ortrud Barbro Ericson
En härold: Ingvar Wixell
4 Ädlingar:
Dirigent Silvio Varviso
Stockholm, 1966-01-29
Ponto PO-1011 (3 CDs) (F) (ADD) TT: 3:22:08
Recensioner
Carl Johann Malmberg (SvD)
"Kungliga Operans senaste storhetstid var under Göran Gentele. Att det också gällde Wagners musik erinras vi om i den ”Lohengrin” med Nikolai Gedda i titelrollen som nu kommit på holländska skivmärket Ponto. Rollen ingick inte i Geddas repertoar, föreställningen från 29 januari 1966 är en av de tre gånger han sjöng den. Jag gissar att han gjorde det efter övertalning från Gentele vars operauppfattning var mer italiensk än tysk. Italienaren Silvio Varviso, en annan nyckelperson i Stockholmsoperans 60-talsförnyelse av Wagner, dirigerar också romanskt briljant snarare än teutoniskt mäktigt, musiken blir oväntat kammarmusikalisk. Och Gedda gör Graal-berättelsen till en gripande, oheroisk aria, svindlande vacker. Aase Nordmo-Lövberg sjunger Elsa.
Men föreställningens speciella höjdpunkter står Barbro Ericson för. Det finns inte många inspelningar med henne. Hon hade inte bara en av Sveriges mest uttrycksfulla röster, hon var också en psykologisk gestaltare av stora mått. Det märks här i hennes eruptivt ondskefulla Ortrud".
Carl Johann Malmberg (SvD)
"Kungliga Operans senaste storhetstid var under Göran Gentele. Att det också gällde Wagners musik erinras vi om i den ”Lohengrin” med Nikolai Gedda i titelrollen som nu kommit på holländska skivmärket Ponto. Rollen ingick inte i Geddas repertoar, föreställningen från 29 januari 1966 är en av de tre gånger han sjöng den. Jag gissar att han gjorde det efter övertalning från Gentele vars operauppfattning var mer italiensk än tysk. Italienaren Silvio Varviso, en annan nyckelperson i Stockholmsoperans 60-talsförnyelse av Wagner, dirigerar också romanskt briljant snarare än teutoniskt mäktigt, musiken blir oväntat kammarmusikalisk. Och Gedda gör Graal-berättelsen till en gripande, oheroisk aria, svindlande vacker. Aase Nordmo-Lövberg sjunger Elsa.
Men föreställningens speciella höjdpunkter står Barbro Ericson för. Det finns inte många inspelningar med henne. Hon hade inte bara en av Sveriges mest uttrycksfulla röster, hon var också en psykologisk gestaltare av stora mått. Det märks här i hennes eruptivt ondskefulla Ortrud".
Kenneth Meltzer (Classical CD Review):
Audio/Video
torsdag 9 april 2015
tisdag 23 december 2014
LOHENGRIN STOCKHOLM 2012
Lohengrin. Stockholms kungliga opera
DIRIGENT Alan Gilbert
KUNG HENRIK Lennart Forsén
LOHENGRIN Michael Weinius
ELSA Emma Vetter
TELRAMUND Johan Edholm
ORTRUD Lena Nordin Agneta Lundgren
HÄRROPAREN Gunnar Lundberg
SCENGRAFI OCH KOSTYM: Conor Murphy.
LJUS: Fabrice Kebour.
REGI: Stephen Langridge
Kungliga Hovkapellet
Kungliga Operans Kör
RESENTIONER:
KUNG HENRIK Lennart Forsén
LOHENGRIN Michael Weinius
ELSA Emma Vetter
TELRAMUND Johan Edholm
ORTRUD Lena Nordin Agneta Lundgren
HÄRROPAREN Gunnar Lundberg
SCENGRAFI OCH KOSTYM: Conor Murphy.
LJUS: Fabrice Kebour.
REGI: Stephen Langridge
Kungliga Hovkapellet
Kungliga Operans Kör
RESENTIONER:
Bo Löfvendahl: Svårbegriplig surrealism (SvD)
Horace Engdahl: Aldrig är Wagner närmare himlen än i ”Lohengrin” (DN)
Mogens H. Andersson: En fantastisk succéföreställning (Kulturbloggen)
Rosmari Södergren: Lohengrin – fascinerade uppsättning som kan tolkas på många sätt (Teatermagasinet)
måndag 22 december 2014
MICHAEL WEINIUS, tenor
Michael WeiniusBiografi
Intervjuer
Dan Hansson/Bo Löfvendal: Tenor som vill beröra (Svd)
Sören Trandberg: Michael Weinius (Tidskriften Opera)
Resencioner
Priser och stipendier
2006 – Birgit Nilsson-stipendiet
2009 – Operapriset av Tidskriften OPERA.
2009 – Svenska Dagbladets operapris
2012 – Jussi Björlingstipendiet
2013 – Lunds Studentsångförenings solistpris.
Diskografi
Opera Premier
House of Opera
Andra länkar
Lohengrin Stockholm 2013
Parsifal Stockholm 2013
Tristan och Isolde, Stockholm 2015
lördag 6 december 2014
DOKTOR GLAS, 28 AUGUSTI
Doktor Glas, 28 augusti.- Hjälmar Söderberg.
Jag sade ingenting, och det blev tyst. Kyparen serverade champagnen med en tempeltjänares allvar. Musiken började förspelet till Lohengrin. Den gångna dagens skyar hade drivit undan och lagrat sig i rosiga strimmor vid horisonten, men däruppe hade rymden blånat till ett djupt oändligt blått, blått som denna underbara blå musik. Jag lyssnade till den och glömde mig själv. Den sista tidens tankar och grubbel och den handling som den mynnat ut i tycktes mig flyta långt bort i det blå som något redan borta och redan overkligt, något avsöndrat och frånskilt som aldrig skulle bekymra mig mer. Jag kände att jag aldrig skulle komma att vilja eller kunna göra något sådant mer. Var det alltså en villfarelse? Jag hade ju dock handlat efter bästa förstånd. Jag hade vägt och prövat, för och mot. Jag hade gått till botten med saken. Var det en villfarelse? Det fick vara detsamma. I orkestern bröt just nu det hemlighetsfulla ledmotivet igenom: "Du skall icke fråga!" Och jag tyckte mig i denna mystiska tonserie och dessa fyra ord läsa en plötslig uppenbarelse av en urgammal och hemlig visdom. "Du skall icke fråga!" Icke gå till botten med tingen: då går du själv till botten. Icke söka efter sanningen: du finner den icke och förlorar dig själv. "Du skall icke fråga!" Den sanningsmängd, som är dig tjänlig, får du till skänks; den är blandad med villfarelse och lögn, men det är för din hälsas skull, oblandad skulle den bränna dina inälvor. Försök inte att rensa bort lögnen ur din själ, det följer så mycket med som du inte har tänkt på, du tappar bort dig själv och allt som är dig kärt. "Du skall icke fråga!"
- När man vill ha anslag till operan av riksdagen, sade Markel, måste man plugga i den att musiken har ett "förädlande in flytande". Jag skrev själv något liknande nonsens i en ledare häromåret. Det är för resten ett slags sanning, fast uttryckt i en för våra lagstiftare fattbar översättning. På originalspråket skulle det heta: musiken eggar och styrker; den stegrar och bekräftar. Den bekräftar den fromme i hans menlöshet, krigaren i hans mod, den utsvävande i hans laster. Biskop Ambrosius förbjöd kromatiska gångar i kyrkomusiken, emedan de efter hans personliga erfarenhet väckte olyska föreställningar. På 1730-talet fanns det en pastor i Halle, som i Händels musik såg en tydlig bekräftelse på augsburgiska bekännelsen. Jag har boken. Och en god wagnerian bygger upp en hel livsåskådning på ett motiv ur Parsifal.
http://runeberg.org/drglas/0828.html
Jag sade ingenting, och det blev tyst. Kyparen serverade champagnen med en tempeltjänares allvar. Musiken började förspelet till Lohengrin. Den gångna dagens skyar hade drivit undan och lagrat sig i rosiga strimmor vid horisonten, men däruppe hade rymden blånat till ett djupt oändligt blått, blått som denna underbara blå musik. Jag lyssnade till den och glömde mig själv. Den sista tidens tankar och grubbel och den handling som den mynnat ut i tycktes mig flyta långt bort i det blå som något redan borta och redan overkligt, något avsöndrat och frånskilt som aldrig skulle bekymra mig mer. Jag kände att jag aldrig skulle komma att vilja eller kunna göra något sådant mer. Var det alltså en villfarelse? Jag hade ju dock handlat efter bästa förstånd. Jag hade vägt och prövat, för och mot. Jag hade gått till botten med saken. Var det en villfarelse? Det fick vara detsamma. I orkestern bröt just nu det hemlighetsfulla ledmotivet igenom: "Du skall icke fråga!" Och jag tyckte mig i denna mystiska tonserie och dessa fyra ord läsa en plötslig uppenbarelse av en urgammal och hemlig visdom. "Du skall icke fråga!" Icke gå till botten med tingen: då går du själv till botten. Icke söka efter sanningen: du finner den icke och förlorar dig själv. "Du skall icke fråga!" Den sanningsmängd, som är dig tjänlig, får du till skänks; den är blandad med villfarelse och lögn, men det är för din hälsas skull, oblandad skulle den bränna dina inälvor. Försök inte att rensa bort lögnen ur din själ, det följer så mycket med som du inte har tänkt på, du tappar bort dig själv och allt som är dig kärt. "Du skall icke fråga!"
- När man vill ha anslag till operan av riksdagen, sade Markel, måste man plugga i den att musiken har ett "förädlande in flytande". Jag skrev själv något liknande nonsens i en ledare häromåret. Det är för resten ett slags sanning, fast uttryckt i en för våra lagstiftare fattbar översättning. På originalspråket skulle det heta: musiken eggar och styrker; den stegrar och bekräftar. Den bekräftar den fromme i hans menlöshet, krigaren i hans mod, den utsvävande i hans laster. Biskop Ambrosius förbjöd kromatiska gångar i kyrkomusiken, emedan de efter hans personliga erfarenhet väckte olyska föreställningar. På 1730-talet fanns det en pastor i Halle, som i Händels musik såg en tydlig bekräftelse på augsburgiska bekännelsen. Jag har boken. Och en god wagnerian bygger upp en hel livsåskådning på ett motiv ur Parsifal.
http://runeberg.org/drglas/0828.html
Detta är en Alberich som illustrerar Hjalmar Söderbergs ord i Doktor Glas: ”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad.”
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)