LOHENGRIN, STOCKHOLM 1966

Kung Henrik  Bengt Rundgren

Lohengrin  Nicolai Gedda

Elsa Aase Nordmo-Lövberg

Telramund Rolf Jupither

Ortrud  Barbro Ericson

En härold: Ingvar Wixell

4 Ädlingar:

  John-Erik Jacobsson

Gunnar Lundberg

Lars Carlsson

Bo Lundberg

Kungliga Hovkapellet

Kungliga Operans Kör

Dirigent Silvio Varviso

Stockholm, 1966-01-29

Ponto  PO-1011 (3 CDs) (F) (ADD) TT: 3:22:08

Recensioner

Carl Johann Malmberg (SvD)

"Kungliga Operans senaste storhetstid var under Göran Gentele. Att det också gällde Wagners musik erinras vi om i den ”Lohengrin” med Nikolai Gedda i titelrollen som nu kommit på holländska skivmärket Ponto. Rollen ingick inte i Geddas repertoar, föreställningen från 29 januari 1966 är en av de tre gånger han sjöng den. Jag gissar att han gjorde det efter övertalning från Gentele vars operauppfattning var mer italiensk än tysk. Italienaren Silvio Varviso, en annan nyckelperson i Stockholmsoperans 60-talsförnyelse av Wagner, dirigerar också romanskt briljant snarare än teutoniskt mäktigt, musiken blir oväntat kammarmusikalisk. Och Gedda gör Graal-berättelsen till en gripande, oheroisk aria, svindlande vacker. Aase Nordmo-Lövberg sjunger Elsa.
Men föreställningens speciella höjdpunkter står Barbro Ericson för. Det finns inte många inspelningar med henne. Hon hade inte bara en av Sveriges mest uttrycksfulla röster, hon var också en psykologisk gestaltare av stora mått. Det märks här i hennes eruptivt ondskefulla Ortrud".

Kenneth Meltzer (Classical CD Review): 

"Although Wagner expected all of his music to be sung in a lyrical style, Lohengrin is one of the German composer's most Italianate roles. The qualities that served Gedda so well in French and Italian repertoire produce a superb Lohengrin. His diction and legato are exemplary. He is able to call upon a wide range of vocal colors, allowing him to encompass both the heroic and tender aspects of the role. In glorious voice, Gedda paces himself brilliantly, so that there is no sense of fatigue at the opera's conclusion - quite the contrary -  in the final scene the voice rings out with impressive beauty and heroism.

The tenor also shows tremendous involvement in the role. This Knight is no cardboard figure, but rather a man truly in love with Elsa who becomes devastated by her betrayal. There is true sadness in Geddaí's voice when Lohengrin realizes that his relationship with Elsa has come to an end. All in all, I think this Lohengrin is one of the finer achievements by this great tenor".

Audio/Video