lördag 15 augusti 2015

ANNALENA PERSSON, sopran








Recensioner:


Ed Vulliamy: First Person singular (The Observer)

Annalena Person is one of a trio of a Swedish sopranos causing a stir in operatic circles.


Isoldes oerhört tuffa parti framförs av Annalena Persson med stor känslighet och pondus. 


Vridningen sker i den halvtimmeslånga scenen i slutet av andra akten med mötet mellan Kundry och Parsifal. Det är svårt att inte bli tekniskt imponerad av sopranen Annalena Perssons och tenoren Jan Kyhles gestaltningar, inklusive det berömda tonsprånget som hör ihop med Kundrys hysteriska skratt. Men känslospelet i denna på ytan så erotiskt laddade passage kännetecknas av en underlig distansering. Man kommer inte rollgestalterna riktigt nära, personerna förblir inne i sina skal. 


Vokalt klarast lyser Annalena Perssons Kundry med bett, intensitet och strålkraft i stämman.


Anna-Lena Persson ger intensitet med djup strålkraft åt Kundry, som är en av operalitteraturens mest fascinerande och komplexa gestalter.


Hur Parsifal alls kan stå emot Perssons Kundry går nästan inte att förstå – hennes moderliga ömhet väckar minnet av hans döda mor, Herzeleide, och bakom Kundrys förförelseförsök finns ingen beräkning, bara kärlekstörst.


Persson is as relaxed and casual as her Isolde is intense and overpowering. 

Intervjuer:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar